Måndagen den 4 maj var min första dag som arbetssökande med allt vad det innebar bortsett från begränsningar i barnomsorgen, något som jag ställer mig frågande till.
De dagar som jag inte jobbar får Isabella vara på dagis mellan 09:00 och 14:00 och de dagar jag jobbar får Isabella vara där mellan 08:30 och 15:30, detta är grundförutsättningarna för mitt försätta inlägg.
Om vårt hushåll fortfarande betalar massor i skatt och vi fortfarande betalar maxtaxa för ”vår” dagisplats vore det då inte vara upp till oss föräldrar att bestämma hur vi vill att vår dotter skall tillbringa sin tid?
Jag älskar att umgås med Isabella, men jag kan aldrig ersätta jämnåriga kamrater och Isabella älskar att vara på dagis.
När jag (70 tallist) gick på dagis så var det mer av en förvaring av barn än vad dagens barnomsorg med klara pedagogiska mål.
Det fanns dessutom en större mängd dagmammor i området så det fanns lekkamrater i närheten de dagar man inte var på dagis.
Jag är den första att hylla det faktum att vi lever i ett samhälle som inte kräver att en förälder måste vara hemma och jag stödjer även de som tycker att vi måste leva i ett samhälle som ger föräldrar möjligheten till att vara hemma med sina barn.
Men det kräver att många i ett område kan göra samma sak för att kunna ge sina barn möjlighet till lekkamrater…
Faktum är att vi bor i ett område där barnen är på dagis på dagarna och Isabella tröttnar snabbt på sin pappa.
Frågan kvarstår:
Är dagis en effektförvaring eller är det en möjlighet för barn att utvecklas?
